SVENSK - LETTISKA FÖRENINGEN
    Hemsida: www.svensklettiska.se | Facebooksida | Facebookgrupp | Twitter |
    E-post:
info@svensklettiska.se | Org. Nr.: 802413-0505 | PlusGiro: 94 86 93-7

Föredrag med ambassadör Henrik Landerholm

Svensk-Lettiska föreningen i Stockholm har äran och nöjet att inbjuda till en föredragskväll  tisdagen den 7 april 2015.

Sveriges Ambassadör i Riga, Lettland, Henrik Landerholm,

 talar då över det högaktuella ämnet

"Lettland i skuggan av kriget i Ukraina"

Tid: klockan 18.00
Plats: Lettlands Ambassad, Odengatan 5, Stockholm
Språk: svenska

Kvällen avslutas med mingel.

Alla intresserade är varmt välkomna!

Svensk-Lettiska föreningens styrelse

Facebookevent
https://www.facebook.com/events/810232735758780/

 

Förbundet Lettland - Sverige informerar

Förbundet Lettland – Sverige inbjuder Er till en traditionell svensk måltid ärtsoppa & pannkakor den 26. mars kl.18.00 på Rigas turism- och innovationsyrkesskola, Nicgales iela 26 (Läs mer i denna pdf).

Välkomna på medlemsmöte den 18 februari

Till årets första medlemsmöte har Svensk-Lettiska föreningen bjudit in Johan Eellend, säkerhetspolitisk analytiker med fokus på Östersjöområdet vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

Temat för kvällen är:
Mjuk makt och hårda hot: den samtida säkerhetspolitiska utvecklingen i Östersjöområdet

Föredraget kommer bl a att ta upp den förändrade säkerhetspolitiska situationen i Östersjöområdet efter Rysslands annektering av Krim och Rysslands strävan att nå politiskt och ekonomiskt inflytande i Baltikum.

Efter föredraget blir det tid för frågor och mingel. 
Kvällen anordnas i samarbete med Sverigeesternas Förbund.

Plats: Estniska huset, Wallingatan 34, 1tr, Stockholm
Tid: kl. 18.00
Inträde: Medlemmar 50 kr, övriga 70 kr.

Alla hjärtligt välkomna!

Lars Westman berättar om sin nya bok

 
Örnen har landat – på en åker. Piloten som flög mot friheten.
Nyligen kom boken Örnen har landat – på en åker. Piloten som flög mot friheten ut. Det är författaren och mångårige VI-medarbetaren Lars Westman som i sin nya bok skildrar hur esten Eduard Lepp landade på en gotländsk åker i ett stulet tyskt bombplan 1944. Hans familj tog sig till Sverige per båt. Lars Westman om boken i en intervju i VI-tidningen: "Boken kommer ut för att uppmärksamma 70-årsminnet av den första stora flyktingströmmen i Sveriges moderna historia."

Välkommen att träffa författaren Lars Westman!
Drycker finns att köpa i restaurangen.
Du har möjlighet att köpa boken till specialpris under kvällen.

Datum
: Onsdag 3 december kl 18:00
Plats: Estniska huset, restaurangen, Wallingatan 32, Stockholm
Inträde 50 kronor 

Facebookevent:
https://www.facebook.com/events/623785997730030/

Arrangörer är Svensk-Lettiska Föreningen och Sverigeesternas Förbund

70 år sedan flykten - 20 år sedan Estoniakatastrofen

Flykten från Estland färglitografi Olev Mikiver 1984

Välkommen till Minneskonsert med andakt                                          
 i Jakobs kyrka lördag 27september kl 18:00  

                                                                                                                                                           Program

Andakt    leds av kyrkoherdarna Tiit Pädam Estniska kyrkan i Sverige och
                Patrik Göransson Svenska kyrkan i Tallinn

Konsert   leds av ToomasTuulse, Gaida Rulle, Henry Turu, Epp Jaansoo

                Sång av       Estniska kören i Stockholm                             
                                    Lettiska kören i Stockholm
                                    Solist sopran Liine Carlsson
                                    Musikensamble framför verk av Toomas Tuulse

Tal av       Kiku Pukk Härenstam

Programblad 100 kronor
Evenemanget sker på svenska

Arrangör: REL i samarbete med SOV, ZLA, SV-LV och LBS
Facebookevent: https://www.facebook.com/events/505615692874358/

FOTO VERNISSAGE: Den stora flykten från Baltikum



I år minns vi de
baltiska flyktingar som flydde till Sverige i slutet av andra världskriget.
Många kom 1944. Gotlänningarna öppnade sina hjärtan och tog emot oss med stor
värme. En av dessa var gotlänningen och fotografen David Holmert. Vi visar nu
Davids fantastiska svartvita fotoskatt som dokumenterade flyktingarnas
vistelse på Gotland, en händelse som i allt för många år har varit bortglömd.
Vi visar de nykopierade bilderna, som nu är klassiska, för alla!

Kanske hittar du dig själv eller finner någon släkting på bilden. Vi vill gärna ha din hjälp med identifiering av personer och kommentarer om miljöerna på fotografierna.
Kom och ge dig till känna och titta in i historien!

Bjud gärna in vänner. Välkomna!

Plats: Estniska Huset i Stockholm. Wallingatan 34. 2tr.

För mer info:
Peteris Ininbergs & Madli Wiiburg Walfridsson
076-8211998 & 070-7336844
Utställningens öppettider:

Vernissage 18/9 kl:18.00-21.00
19/9 kl:17.00-21.00
20/9 kl:11.00-15.00
27/9 kl:14.00-16.00


Mara Strautmane

Minnesmärke över balternas flykt 1944 avtäcks i Norrtälje 2014-09-06



Jag ser att Baltikumdagen i Botkyrka blev en strålande succé, med fantastiskt väder, som vanligt!
 

Här i Norrtälje  var det samtidigt ceremoni i Societetsparken och avtäckning av ett fantastiskt märke till minne av de baltiska flyktingarna som anlände vid roslagskusten hösten 1944 i sina små överfyllda båtar.  De allra flesta som hamnade här var förstås ester.  

   
 
Skulptören Anders Jansson har gjort ett fenomenalt lyckat arbete genom att omsorgsfullt välja just den här stenen på Vätö stenhuggeri, och så skulptera båten i liten format, något som då förstärker känslan av ett stort, oroligt hav och en liten farkost som gungar över vågorna.


 



Visst är den bra! 

Hälsningar,

Astrid Sköldebring
 

Where Did the Fathers Go?

Filmen textad på engelska. Beskrivning även på engelska nedan.

Lettiska regissören Dzintra Geka visar sin film "Vad hände med fäderna" på Lettiska Ambassaden den 29 augusti kl 17! Textad på engelska.

Organisatör Mellansvenska lettiska föreningen!

Kostnadsfritt inträde 

Välkomna!
  
Mara Strautmane

“Where Did the Fathers Go?”
A documentary film by Dzintra Geka
 
On June 14, 1941, the Soviet Union deported 15,425 people from Latvia (Latvians, Jews, Russians Poles) to Siberia.  Among them were 3,751 children aged 16 or younger.  During the process, men were separated from their families and brought to camps in the Soviet Gulag.  Many were sentenced to death, while others found themselves in labour camps.
Many of the children who were deported to Siberia in 1941 never saw their fathers again.  “The last time I saw my father was at the train station,” one of them recalls.  “He was murdered at Vyatlag.  I’m the only one left from my large family.  I could forgive them on my own behalf, but never on behalf of my mother and my father.  Putin was right when he said that it wasn’t an occupation.  It was the most merciless form of murder.”
“My father was arrested and sent to the camp at Vyatlag, and he died there in March 1942,” says another former deportee.  “He had never been convicted of a crime.  They held a trial in the autumn of 1942, when he was already dead.  A troika in Moscow sentenced him to ten years in prison with confiscation of property.  The only reason was that our family was well-off.  We had a large and wealthy farm with a windmill and livestock.”
Former prisoner Jēkabs Graudiņš:  “Vyatlag was one of the most horrible concentration camps in the Russian Gulag.  They took away our money, watches and rings.  We knew that we would never see our wives and children again.  Skujenieks from the Sesava Parish was the first to die.  Some of the others lost their minds.  More and more men started to die one after another.”
A trolley trundles down the overgrown railroad.  For seventy years, the twelve participants in this group have thought about visiting the places from which their fathers never returned.  The harsh environment, tension on people’s faces, collages of photographs, and brief moments of memories.  At the centre of this documentary are trips to camps in Solyikamsk and Vyatlag.
Some fathers were sent to Solyikamsk in 1941 and put to work in salt mines and the forest.  Historians believe that there were between 750 and 800 Latvians in Usolylag in the summer of 1941.
Fathers from Latvian families mostly died of enteritis, enterocolitis, meningitis, pneumonia, pleurisy, tuberculosis, strokes, nephritis, pellagra or dystrophy, or at least that is what their death certificates claimed.  The truth is that most of the men perished because of the inhumane conditions under which they were being kept, suffering not only from diseases, but also from terrible cold and famine.
2,375 people from Latvia are buried at 22 concentration camp cemeteries in Vyatlag.
 
Director:  Dzintra Geka
Screenplay:  Ēriks Lanss
Camera:  Aivars Lubānietis
Editor:  Armands Zvirbulis
Music:  Pēteris Vasks, Juris Karlsons
Video engineer:  Jānis Kazulis
Assistant to the director:  Baiba Ārenta
 
©  Studija SB
72 min.
 
 
 

Mer om Daugavgrivas cietoksnis

Mer om Daugavgrivas Fästning, Ryska tiden, första hälften, dvs från 1710 till början av 1800-talet. Antecningar från Grigorijs Salnitis föredrag den 16 juli 2014 i Bolderajas Grupas föreningslokal.

Se även tidigare inlägg

 - Svenska militären i Daugavgrivas Cietoksnis, eller Nymynde/Morgonstiernan/Dynamynde, kapitulerade i augusti 1710 inför Fältmarskalk Sheremetyev och självaste Tsar Peter kom dit sedan på besök för fortet ansågs viktigt, liksom Riga förstås. Svenskarna fick fri lejd. Detta var nu en månad efter att Riga kapitulerat och därmed hade det allra sista svenska fästet i det vi kalla Baltikum fallit. (Svenskarna i fortet hade hoppats på svenska flottan och undstättning men det mäktade inte Sverige med då. Det tog Sverige ytterligare tio år till freden i Nystad 1721 att erkänna att Baltikum var ryskt.

- Shermetyev var känd för att släppa loss tartarer på sina belägringsobjekt, uppmana sina mannar att genomföra våldtäkter mm, dvs hänfallen åt psykologisk krigföring genom terror. Men Riga föll mycket pga pestens härjningar och i Nymynde så fick svenskarna en ärokapitulation med fri lejd utan att bli plundrade.  Sheremetyev var inte vem som helst, tillhör en familj som sedan 1300-talet varit av betydelse i både Rysslands och Sovjets historia, adlig familj. Han var förste greve av Ryssland, bojar, Malteserriddare bland annat.  I Riga när staden kapitulerade en månad innan Dynamynde,  åkte han in i en Praktvagn dragen av flerhästarsspann, som var förbjudet i Riga på den tiden pga att man ville att folk skulle husålla bättre med resurserna och inte blockera trånga gator.
- Tsar Peter besökte fortet igen, 1711, 1721, bla med sin Katerina, fosterdottern till svensktyske prosten Glyck som således hade verkat där tidigare och även översatt bibeln till lettiska och låtit trycka den som första boken på lettiska enligt order från Karl XI. Tsaren beordrade rustning av fortet och att en rysk skola för manskapets barn skulle startas upp.
- 1731 togs att beslut av ryska statsledningen att rusta fortet ytterligare. Floden började emellertid ändra flödesriktning och sandbankar flytta de på sig så att den kom att bli allt mer och mer vid sidan om infarten till Riga och längre från själva Rigabukten.

-  På 1730-40-talen så var det stormigt i tsardynastin och den ena regenten avlöste den andra. Exkejsarinnan Anna Leopoldovna med familj fick sitta inlåst på fortet en tid istället för en utlovad exil.
-  Kurzeme blir ryskt 1794 och därmed så förlorar fortet sin funktion som bevakning av sjöfarten på Lielupe in till Kurzeme. Där var en tullstation förut som svenskarna även hade använt för att tulla kurländarnas handel via Lielupe.
-  Louis XVIII av Frankrike, en bror till Ludvig XVI, kom att vistas på fortet en tid 1804 när han var diplomat i RU.
-  Mer om fortets öde under Napoleontiden och 1800-talet kommer att avhandlas på ett föredrag i Bolderaja den 14 aug och en guidad visning sker den 16 aug.

Jacob Lalander., 140716